Många jobbar agilt utan att själva veta om det


2018-10-16 - Hr är inte den bransch som skolat mig. På nittiotalet började en yngre och oförstörd version av mig att jobba med it. It-bubblans glansdagar var en spännande tid. En svensk version av Elon Musk sprang runt i orange Helly-Hansen och citerades av pressen varje gång han harklade sig. Det fanns mycket pengar men lite erfarenhet. När vi körde it-projekt så var branschen ännu ung och omogen. Det skriver Linus Jonkman i sin krönika.


Kollegerna var bättre på att köra skateboard inomhus än på att rita Gantt-schema. Så när vi behövde metodik för att driva åtagande lånade vi metoder och ramverk från bygg- och tillverkningsindustrin. Dessa byggde på förutsägbarhet och en utopisk oföränderlig värld. Vanligtvis låste man under långa perioder fast resurser som i slutändan skulle trycka ut ett resultat som kanske var exakt vad som planerats två år tidigare, men som nu var irrelevant på grund av verklighetens förändringstakt. Detta perspektiv finns inom det som kallas vattenfallsmetoder (sannolikt för att det känns som att man ligger i en tunna och är på väg utför en kant).

Resultatet blev ofta en påse med skridskor och metodiken kändes redan då som någon som missat grundskolan och klivit in direkt på universitetet.

Men it fattade att vi inte skulle lyssna på resten av arbetslivet. Så vi började skapa egna metoder och filosofier som bättre passade vår verklighet. Dessa byggde på ständig justering av målbild – en acceptans för allt som hela tiden sker utanför. Metoden byggde också på mindre kvantitet av tunnhåriga mellanchefer som pekade med hela handen och mer av att ge teamet kontroll över allt. Hierarkin fick stryka på foten och ersattes med ett flytande perspektiv på resurser och uppgifter.

De agila metoderna skapades och blev snabbt något av en frälsare för Jolt Cola-drickande kodare över hela världen. I början var de agila teamen som små bubblor i bolag som i övrigt bedrevs enligt vattenfalls­modellen. Detta skapade friktion, och de agila teamen blev lika populära som en morgonpigg granne med motor­gräsklippare.

Det är därför intressant att det är andra branscher, som bygg- och tillverkningsindustrin, som försöker få in agila metoder i sin tillvaro. Vattenfallens tid är förbi. Just nu är också agilt den hetaste trenden inom hr.

Jag är en av dem som ser fram emot att återstifta bekantskapen med denna sympatiska filosofi. Faktum är att den går perfekt hand i hand med de senaste årens riktning inom personalarbete. Den våg som nu förespråkar kultur, syfte, transparens och mänsklig dialog färdas mot exakt samma horisont som de agila filosofierna. Det här kan bli dina mest spännande år i yrkeslivet någonsin om du omfamnar det nya.

Ett av de första och tydligaste spåren av det agila, är att det blivit allt vanligare att personal­arbete bedrivs i korta cykler. Att det årliga medarbetarsamtalet ersatts av en-till-en-möten varannan vecka. En annan vanlig smitta från agilt är att det stora härket till medarbetarundersökning, den med hundrasjuttioelva frågor, nu görs kanske en gång i veckan som en snabb puls i stället. Många av oss jobbar i flera avseenden redan agilt utan att vi tänkt på det.

Jag tycker att it-branschen har all anledning att sträcka stolt på sig och kaxigt rätta till pennorna i bröstfickan. Eleven har blivit mästaren.

LINUS JONKMAN, personalchef, författare och föreläsare


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN
#9