Krönika: Hej hr. Ska vi göra ett nytt försök?


2019-09-18 - För några år sedan bröt vi upp ? hr och jag. Mycket vatten har flutit ­under de där gdpr-­patrullerade broarna sedan dess. I dag bor jag och hr isär, men vi har delad vårdnad om personalen. Hr behöll sitt namn medan jag bytte till Pao (People and Organisation). Detta är ett öppet brev till hr från vår krönikör Linus Jonkman.

”Kära HR! Det har snart gått tre år. Jag har sett hur du verkligen försöker. Jag vet att förändringen som arbets­livet går igenom just nu gett dig mer stress än en mellandagsrea på Ullared.

Du såg ditt uppdrag som att administrera löner och personuppgifter. Ibland tog du något tufft samtal med Ove för att han inte ­gillade deodorant. Ibland lyssnade du förtroligt och länge på Ullas ord om sorgen efter sin nymfparakit (Sixten). Det mesta du gjorde var praktiskt, mänskligt och jordnära.

När du vågade dig längre ut blev det darrigare och du förvandlades till en abstrakt och fladdrig batiktant. Du pratade om mysticism som Disc-färger, lärostilar och Meyers-Briggs. Det var mystiskt, men på fel sätt, ungefär som innehållet i chicken nuggets. Hr blev ett mer skamfilat varumärke än Österrike.

Men jag ser att du tagit tag i detta och vidgat dina ambitioner. Nu vill du bära och utveckla kulturen. Det blir något trevande ibland. Visst blir det lite plojjigt med alla bilder på regisserat spontana människor som spelar pingis. Det blir klyschigt när varje Linkedin-post pratar om hur avslappnat avslipsifierad din arbetsplats är. Men jag fattar – att du har fattat! Tusen klyschor är ändå bättre än en traditionell pyramid med marinblå kavajer.

Men jag känner en viss oro i ditt uppvaknande. Det blir ibland lite glättigt och lite omoget. Lite för ofta kastar du fram slitna buzzwords som ­digitalisering, ai och agilt.

Du vill frammana bilden av att du knyter ­samman olika delar av organisationen och du gör anspråk på en mer central roll av verksamheten och ekonomin. Hade jag haft en krona för varje gång jag hört dig säga att ”hr should be in the driver's seat”, så hade jag kunnat köpa Per Morbergs skärbräda nu.

Ursäkta tonen hr, men det behövs förarbete: Du har generellt sett sämre koll på pengar än en professionell tennisspelare. Det kan du lära dig ­så klart, men det måste börja med självinsikt.

Jag förstår din frustration, att du känner dig lite formlös och som att ditt uppdrag blivit luddigt. Det som isolerat brukade ligga på ditt bord ligger i dag ofta utspritt på någon ­annans. Det gäller exempelvis rekryteringar – allt fler chefer och team vill lösa det helt själva.

Sen är det sådant som plötsligt hamnat på ditt bord. Nu kan folk exempelvis tycka att det är en hr-fråga om it-verktygen inte medger arbete ­hemifrån. Plötsligt tycker alla att du ska ­anordna det där skumdiscot med ­Edward Blom till kickoffen. Allt som inte passar in någon annanstans i organisationen adresseras som regel direkt till hr, till exempel gdpr. Så din roll är tuff och under konstant utmaning. Det är sannolikt inte någon del av en organisation i dag som utsätts för så mycket press som hr.

Vi har båda våra brister, som vi får se bortom. Det viktigaste är att du vill förändras, du vill addera värde, du vill vara ­relevant även i denna nya tid. Hr, du har ett stort, varmt hjärta och en järnstark vilja, du kommer att lyckas. Det handlar inte om var du är just nu, utan om vart vi ska. Jag vill vara vid din sida hela vägen in i mål.”

LINUS JONKMAN

Personalchef, författare och föreläsare.


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN