Arbetsrättsadvokaten:

Diskrimineringslagen tillåter undantag


2018-04-27 - Det är ett lagbrott att diskriminera. Men vad som är som diskriminering är inte helt lätt att avgöra, och det är upp till den som känner sig drabbad att driva sin sak. Reglerna finns på plats. Men folk kan dem inte och följer dem inte. Det är medvetande och kunskap som ska till.


Jonas Wiberg är advokat specialiserad på arbetsrätt på DLA Piper. Han reder ut begreppen som gäller för diskriminering i arbetslivet.
Grunden är att man inte får diskriminera någon arbetstagare, arbetssökande, praktikant/praktik­sökande eller den som på annat sätt ”utför eller står till förfogande för att utföra arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft”.
Lagen nämner sju grunder för diskriminering och förbudet gäller även den som har rätt att bestämma i arbetsgivarens ställe, till exempel bemanningsbolag eller rekryteringsbolag.

Men det finns undantag när man får särbehandla. Till exempel för ålder om det finns sakliga skäl för det, eller om särbehandlingen sker för att uppnå politiska mål som jämställdhet eller mångfald, eller om arbetet ställer särskilda krav på egenskaper eller omständig­heter för att målet med det ska uppnås.
– Företag får inte använda diskrimineringsgrunder som urvalskriterier, till exempel uttryck som ”du som är mellan 25 och 35 år”. Du kan inte heller kräva vissa språkkunskaper utan att motivera det.
Däremot kan man använda själva det politiska mång­faldsmålet som ursäkt.
– Arbetsgivare ska vidta aktiva åtgärder för att skapa mångfald, säger Jonas Wiberg.
Sedan ett drygt år tillbaka är arbets­givare också skyldiga att göra ett aktivt före­byggande arbete mot diskriminering. Det finns manualer att följa, både hos de fackliga organisationerna och DO.
– Ofta bedrivs det inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet, säger Jonas Wiberg.

Det är dock upp till den som känner sig drabbad att själv anmäla eller med fackets eller DO:s hjälp. Det finns en del rättsfall, men det är ganska svårt att bevisa att sär­behandling beror på just diskriminering och inte har andra orsaker.
Jonas Wiberg nämner två fall: en gravid kvinna som bandade ett telefonsamtal där det uttalades att det var graviditeten som var orsaken att hon inte fick jobbet och ett företag som två gånger försökt använda en ”omvänd turordninglista” och sagt upp alla över 60 år.
– När det gäller etnisk diskriminering är det i princip hopplöst att juridiskt bevisa att det handlar om diskriminering.
Det är inte heller särskilt dyrt ekonomiskt att åka fast för diskriminering, inte om man jämför internationellt. När lagen ändrades 2009 höjdes skadeståndsbeloppen för diskrimineringsbrottet, men det har bara en marginell betydelse, anser Jonas Wiberg.
– Däremot tror jag att skampålestraffet påverkar mer. Ingen tycker att det är rätt att diskriminera, därför blir det en varumärkesskada. I grunden är detta en arbetsmiljö- och ledarskapsfråga.


ULRIKA FJÄLLBORG


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN
#4