I stormens öga


2018-04-18 - Förändring är jobbigt och sällan härligt. Annars är det inte på riktigt. Det säger Lotta Schibbye Fredrikson, chef kultur och ledarskap på UR, en arbetsplats där det stormat det senaste året.


Foto: Sanna Percivall

Lotta Schibbye Fredrikson kommer direkt från månadens UR-fika då alla drygt 100 av UR:s medarbetare samlas. De har gått igenom public service-redovisningen och vad ett antal programprojekt arbetar med just nu.

– Det är otroligt härligt att få se vad som produceras i huset och det är mycket värme, glada skratt och applåder, säger Lotta Schibbye Fredrikson.

Hon visar runt på UR:s aktivitetsbaserade kontor.

– Vi ska vara här i "gråsuggerummet". Du förstår om du tittar upp, säger hon.

Ovanför oss, på ett glastak, ligger surrealistiskt nog ett en massa döda gråsuggor. Riktigt så omvälvande som ljusskygga insekter på ett tak var inte förändringarna på UR, men de drog medvetet pendeln långt, kanske för långt, reflekterar Lotta Schibbye Fredrikson.

– Men det fanns också ett syfte med det. Man hade försökt förändra UR under många år och man föll tillbaka i gamla spår på grund av att det fanns en stark kultur och engagemang.

För ett år sedan blev Lotta Schibbye Fredrikson chef för kultur och ledarskap, en helt ny roll på UR. Omorganisationen var i full gång – en förändring för att möta omvärldens förändringar och snabbt kunna anpassa produktionen efter användarnas behov. De gick från vad Lotta Schibbye Fredrikson kallar en låst silostruktur till att öppna upp och kunna omfördela pengar och resurser. I praktiken innebar det att de bröt upp gamla arbetskonstellationer och redaktioner för att kunna arbeta på nya sätt i projektgrupper.

Det här gav starka reaktioner. Ett antal medarbetare gick ut i media och berättade om ett UR i kaos och söndring.

– Ja, jag har stor respekt för det som många upplevde under hösten. Men det var inte allas röst som hördes i media. Det var faktiskt medarbetare som hörde av sig och sa att de blev ledsna av att läsa mediebilden, för de höll inte med. Det var primärt en grupp som upplevde detta väldigt starkt medan det fanns andra grupper som jobbade på ganska oberört.

Enligt Lotta Schibbye Fredrikson gjorde ledningen sitt yttersta för att försöka lyssna och förstå och se invändningarna som input, ett nödvändigt steg i en förändring som ska utgå från varje människa.

Vad menas med det?

– I den klassiska förändringsprocessen sätter man upp en modell och säger ”så här ska det bli”. När du förändrar utifrån individen finns ett tydligt mål och en bottenplatta, och däremellan kan du släppa människor väldigt fritt. Samtidigt behöver det vara ett lärande, och det behövs stödjande funktioner eftersom varje människas förändring påverkar andra runtomkring, säger hon.

Hon betonar vikten av ledarskapet och en feedbackkultur där inte bara ledarna ger feedback utan att man som ledare också får ta emot feedback.

– Vi försöker hitta en modell där människor får utrymme att vara kreativa och komma till sin rätt och där de är nära besluten. För att nå dit ska vi utforska och lära oss längs vägen. När vi hittar fel ska vi åtgärda dem och då uppstår ofta nya saker. Vill man lyssna och förstå så måste man utmana sig själv. Det är lättare att säga att detta är målet, dit ska vi, kosta vad det kosta vill. Det är den enkla vägen.

Men det är inte så hon vill förändra. Som vd på Hammer & Hanborg var hon med och förändrade det från ett traditionellt rekryterings- och bemanningsföretag till ett konsultföretag. Och som ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapets ungdomsverksamhet har hon drivit ett kulturförändringsarbete. Det har bland annat inneburit att delegera ut ansvar och beslut till ledarna för lägerverksamheten, beslut där man också tar ansvar för konsekvenserna.

Även om förändringarna i de olika organisationerna har varit vitt skilda har de mycket gemensamt.

– Det är spännande att se att de ofta följer de teoretiska modellerna för förändringsprocesser. Jag minns en kollegas kommentar när jag före sommaren sa att nu kommer det nog att vända, nu blir det bättre. Då tittade han på mig och sa, ”Nej, det är nu det blir värre”. Och det blev det ju. Det kan vara bra att påminna sig om att då och då under resans gång titta på modellen.

All slags reflektion är viktig i den här typen av förändring. Det är så man lär sig. De har dels reflekterat ihop i ledningsgruppen, dels med cheferna som rapporterar till henne. När hon reflekterar själv gör hon det gärna tillsammans med sina två hundar i skogen.

Hon betonar att man blir ödmjuk av att leda en sådan förändring som UR går igenom.

– Man ifrågasätter. Är jag rätt person för det här? Självförtroendet kan vackla och man behöver hela tiden gå tillbaka till sig själv och se om någon annan skulle göra det här bättre än jag. Är det något jag kan göra bättre? Jag har varit väldigt rann-sakande i det här, det är inte så att jag gått in i det här med att jag vet bäst.

Att uppdraget på UR skulle bli en utmaning visste hon när hon tackade ja och hon har jobbat mycket och hårt. Att ledningen har ägt förändringen gemensamt och jobbat tätt ihop har varit en förutsättning. Ändå har hon inte haft samma ork för livet utanför jobbet. När det var som mest färgkodade hon sin kalender för att tydliggöra för sig själv när det var saker som gav input och energi och när hon hade tid för att göra egna saker och inte sitta i möten.

Var hittar du energi?

– Familjen är en stor energikälla. Jag har en väldigt förstående man, han har också ett chefsjobb och vi kan reflektera mycket tillsammans.

Hon får dessutom rak feedback från sina tre tonårsbarn.

– De talar om för mig att jag jobbar för mycket, väldigt tydligt. Det finns inget som träffar så djupt som när ens barn säger det till en. Då försöker jag prioritera om och hitta tid för dem och med dem. Och det är väldigt lätt att motivera sig att göra det.

Hon tror att det gäller att inte ta sig själv på för stort allvar och att inte vara för hård mot sig själv. Men det är inte lätt.

– Det svåraste är när jag haft en medarbetare som inte mått bra och jag inte haft tid att vara den närvarande chefen just den dagen. Om jag inte sover på natten är det oftast kopplat till hur någon mår. Där kan jag vara hård mot mig själv för jag vill räcka till för människor.

Hade du gjort saker annorlunda sett i backspegeln?

– Ja, det är klart att jag lärt mig massor. Och det är viktigt att komma ihåg, att man inte alltid gör rätt. Varje gång man ändrar något i en ände så uppstår något annat i en annan ände som man kanske inte har förutsett. Det är klart att man misslyckas lite varje dag och då lär man sig lite varje dag, säger hon.

Lotta Schibbye Fredrikson återkommer ofta till vikten av att vara autentisk för att orka och lyckas med förändring. Att vara äkta och bottna i sig själv och sina värderingar.

Hon känns okonstlad och stabil och det som förvånade först, att hon ställde upp på en intervju mitt i en förändringsprocess, känns inte längre överraskande.

– Vi resonerade om vi skulle ställa upp på en intervju eller inte, och kom fram till att transparens är viktigt. Och en avdramatisering. Det här är inte lätt. Att kunna dela är viktigt för andra som är i det. Jag tror ibland när man har genomgått en förändringsprocess så förskönar man lite. Jag tycker att det lärandet som sker i den här förändringen, den kan fler dra nytta av och det kan vi som UR bjussa på.

Om Lotta

Familj: Man och tre barn.

Bor: Lidingö.

Intressen: Familj och vänner, KSSS, seglar inte nu men har gjort mycket och varit mycket på lägerverksamheten. Bygger också ett sommar-ställe i skärgården.

Oväntad talang:
"Jag har drömt att få svara på den frågan. Jag är grym på att fick-parkera."

Läser: Gärna jättemycket, en hel del kurslitteratur, faktaböcker och blandad skönlitteratur. Just nu Homo Deus, fortsättningen på Sapiens, och Ett jävla solsken.

Lottas råd vid förändring

Det första rådet är att det inte riktigt går att ge råd. Var ödmjuk för att alla går igenom sin egen förändring.

Det finns inga enkla svar. Känn dig fram, våga testa, annars kommer man inte utforska. Var beredd att backa om det blir fel.

Var autentisk, förändring tar tid. Är du äkta blir det enklare än om du försöker låtsas. Bottna och försök förstå utmaningen så att du inte förenklar för mycket.

Var uthållig. Många förändringar misslyckas för att man inte är uthållig. Bryt ned förändringen i flera steg och fira de små segrarna.

ELSA FRIZELL


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN
#4